Tip of my tounge

Så här i den trista vardagen gäller det att hitta sina små guldkorn som lyser upp tillvaron och gör en lite extra glad. Jag har hittat min grej. När jag slutar tidigt från skolan och kommer hem till en tomt hus sätter jag alltid igång datorn och vrider upp volymen på högtalarna sen sjunger jag med, för full hals, i låtar av exempelvis Queen. Eftersom ingen kan höra mig klämmer jag i som värst i de höga tonerna som jag i vanliga fall inte kan ta. Rösten bryts och jag känner mig nöjd över min prestation, sjunger minst lika bra som den där Mercury.

Något som är ännu roligare är att sjunga i duschen, jag sjunger aldrig så bra som i duschen! Helt galet vad bra jag sjunger då, dansar gör jag också för den delen. Tur att ingen ser mig, man skulle kunna tro att jag blivit galen när jag gör mina moves. Oberäknat, ogenerat och odefinierbart.

I simhallsduschen har jag lärt mig att tygla mig när jag får spasmer och vill svänga mina lurviga, fick så konstiga blickar så jag slutade upp med det. På tal om simhallen, det händer väldigt många saker där som är värda att diskutera. Som när man möter en person i den trånga trappan, är det meningen att man ska vara svensk och förlita sig på högertrafik eller är det andra regler i trappan? Jag har inte riktigt förstått det, blir fel hur jag än gör. Det finns knappast något jobbigare än när man går mot en person och båda två ändrar håll hela tiden, vilket resulterar i att man går in i varandra.
Jag har funderat på om jag helt enkelt ska ställa mig i mitten och överlåta beslutstagandet åt personen jag möter, känns enklare. Slipper jag oroa mig för att det ska bli fel. Dessutom slipper jag prata eller skratta när vi går in i varandra. I sann svensk anda pratas det ogärna med personer man inte känner.
Ännu roligare hade det varit om jag bestämmer mig för att alltid gå till höger oavsett om personen jag möter väljer samma väg. Har personen några invändningar kan jag alltid hänvisa till lagboken. Vem lär protestera mot det? Vattentätt och idiotsäkert. Så får det bli!