Papercut

En sak som har fastnat i mitt huvud är plåster. Inte bokstavligt talat, utan mer som en metafor.

När man lär känna en ny människa behöver man känna att man verkligen kan lita på personen för att kunna anförtro sig till den. Jag tror att jag är ganska lätt att lära känna på ytan, öppen för att träffa och prata med okända människor. När det sen kommer till den gränsen att man vet allt det ytliga om mig och ska börja lära känna mig på djupet börjar det svåra.
För när det kommer till mina djupa hemligheter och mitt sanna Jag, är jag den sega plåstertypen.
Människor kan delas in i två olika plåstertyper. Antingen är man den som snabbt drar bort det, känner en ganska skarp smärta men sen är det över. Sådan är inte jag. Jag är den som drar sakta, som känner varje litet hårstrå dras väck men kan inte förmå mig att dra snabbt, även med vetskapen att det går över snabbare. Jag plågas hellre en längre stund än att snabbt dra.
Precis så är det när jag ska berätta saker om mig själv också.

Sorgligt men sant. Dock är det lite för meningslöst för att gå runt och tänka på. Det är väl bara till att dra snabbt näst gång, får lura mig själv att jag är den snabba plåstertypen. Man blir förvånad över hur mycket man kan lura sin egen hjärna till. Jag gick i två år utan att äta godis och intalade mig själv att det inte var gott. Funkade verkligen. Men livet blir lite roligare med godis märkte jag, så varför sluta! Man lever bara en gång!

Raise your glass

Imorgon smäller det! Då bär det av till Växjö för fest, kommer bli awesome, längtar som en... något som längtar väldigt mycket...

Hur som helst har jag lite härtesorg som jag vill dela med mig av. Det gäller mitt hus, vi ska flytta och vi ska vara ute innan jul. För en opartisk kan detta verka underligt, hur kan man känna hjärtesorg för ett hus? Och hur man kan göra det för just detta huset är ett ännu större mysterium. Men för den som någon gång varit på fest här i Svensson-huset vet precis vad jag menar. Det är nämligen, för att citera min gode vän Anna Höög, partylyan no 1.
Det har varit en fristad som aldrig krävt någonting tillbaka. Alltid välkomnat dig med öppen dörr, ända sen den dagen vi flyttade hit.
Anledningen till varför jag skriver detta nu är att jag såg flyttkartongerna stå i vardagsrummet och bokhyllorna som stod intill var tomma. Det är inte utan att man blir lite nostalgisk och en tår kan anas i mitt öga. Hemskt vad jag har blivit känslosam på sista tiden!

Hu, all denna sorg gör mig deprimerad, behöver piggas upp! Senare ikväll tänkte jag ge mig ut och springa, perfekt väder för en lång runda även om det inte är speciellt frestande att gå ut. Vill helst av allt sitta inne under ett tjockt duntäcke men gör jag det får jag inte något gjort resten av kvällen. Den längsta distansen jag sprungit var trots allt i regn. Ska bara hitta motivationen! Tror jag såg den krypa in under sängen innan...

The thief

Det har skett ett inbrott. Någon har stulit mitt hjärta. Och jag vill inte ha det tillbaka, för jag är så lycklig att just du faktiskt vill ha det, och du får behålla det precis så länge som du vill. Den del av ditt hjärta du gett mig håller jag fast i med ett krampaktigt grepp, överväldigad av all den kärlek du ger mig, och känner hur du sakta bygger upp mig igen.

Att vara kär, finns det något bättre?

Livet är ganska gott ibland!

Misery

Mina måndagar ser alltid likadana ut, och då menar jag verkligen från det att jag stiger upp på morgonen tills jag går och lägger mig på kvällen. När någonting plötsligt inte riktigt är som det brukar blir man helt ställd! Idag när jag kom hem, samma tid som alltid, för att äta mellanmål innan spinningen, är det någon som druckit upp all mjölk hemma. Denna Någon vill jävlas med mig. Svart kaffe är inte min grej..
Måndagen är en ren rutindag och har i princip sett likadan ut sen jag började gymnasiet. Sorgligt. Vad jag skulle behöva till mellanmål idag är en ordentlig portion med humor, tillsammans med färska kramar och en skål med komplimanger. Hade jag fått det serverat tillsammans med lite fritid och fem timmar extra på mitt dygn hade jag varit nöjd. Jag är egentligen inte speciellt kräsen, jag vill bara ha det bästa av allt.
Det är väl inte så mycket begärt?

Gaddamn!

Idag är det konsert som gäller, ska bli riktigt roligt. Och nu kommer dagen frågeställning! Varför, åh varför, får jag en finne just idag? När man vill vara lite fin på konserten och klär upp sig sådär slarvigt snyggt och allting är i symbios, förutom det lysande röda lilla fanskapet i pannan.
Vet ni vad jag tror? Jag tror att det är karma! Som den lilla smygbuddist jag är har jag fått för mig att alla dåliga saker jag gör förr eller senare kommer tillbaka till mig, what goes around comes around liksom. Det konstiga med dagens fall är att jag inte har gjort något dåligt än och ändå blir jag straffad! Måste vara lilla Budda som kände på sig att jag snart skulle ha något fuffens för mig och gav mig ett varningens finne...
Well Budda, du vet inte vem du har att göra med, vänta bara! Jag blir farlig när jag är arg.
Grr

Oooh

Hyfsat nöjd med designen för bloggen. Kommer troligen tröttna på den om ett tag men det får bli ett senare problem. För tillfället känns den rätt.
Idag har jag nästan hela dagen ledig, otroligt skönt! Ska passa på att ta en liten skogspromenad senare om vädret inte blir sämre. Har bestämt mig för att lära mig fotografera, så jag tar med pappas systemkamera ut. Man måste börja någonstans och eftersom det är höst kan jag väl knappast misslyckas med att hitta något fint att fota. Min kära far har lyckats bra med några bilder nu i höst. Vad sägs?


Jag har mycket att lära!

Here I go again

Dags att börja blogga lite kände jag, har många bra tankar i mitt huvud som är på tok för kloka för att undanhållas från världen! eller något...
Jag kommer självklart inte bara skriva om mitt vardagliga, ganska tråkiga liv, som för tillfället till stor del är vigt åt mina studier. Icke! Jag tänker skriva om mina tankar& synvinklar, träning & musik, kärlek & vänskap, kort och gott, créme de la créme av livet.
Faktum är, att jag bestämt mig för att inte skriva så mycket om skolan i min blogg, eftersom det definitivt inte tillhör det söta i livet. Jag väljer att lägga mina ord på andra, roligare saker.
Nu ska jag köra hem till Carl för lite välförtjänt torsdagsmys! Torsdagsmys, underligt att det ordet inte finns i ordlistan, det borde det göra. Nu finns det i min i alla fall.