Fick lite panik denna morgon. Vi skulle byta golvet i hallen och de skulle komma klockan åtta. Hyfsat i tid kommer denna unga (snygga) killen ensam och kör igång med sitt arbete. Han jobbade självklart precis vid min dörr, mitt i själva dörrhålet, hela morgonen samtidigt som jag låg i sängen och pluggade. Han var tvungen att ha dörren öppen också, jag kände mig bevakad men det gick an. Tills jag kom på att jag var tvungen att byta mina myskläder, som jag för tillfället hade på mig, till något anständigare plagg inför skolan...
Detta dilemma plågade mig under några minuter, skulle jag försöka gömma mig bakom min garderobsdörr och hoppas på att han inte skulle komma på att man ser bakom den om man kollar i min spegel eller skulle jag försöka kliva över honom? Båda alternativen kändes lika spännande men jag valde, efter noga övervägande, det förstnämnda. Snabbare än vinden slet jag av mig kläderna så fort jag såg att han vände ryggen till, fick såklart inte riktigt på mig byxorna, körde in stortån i ett av de slitna hålen och ramlade ner på sängen, liknade nog en säl med tanke på att jag glömde ta emot med händerna i fallet. Reste mig upp så fort jag kunde, krånglade på byxorna någorlunda och drog på första bästa tröja jag kunde hitta som inte skulle ge mig allt för mycket komplikationer. Slängde en snabb blick i spegeln och bad till Gud att han inte hade sett mig.
När jag skulle gå log han misstänkt brett åt mig och önskade mig en bra dag...
En bra start på dagen med andra ord. Att jag lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar