Japp, jag lyckades idag också... spånhuvud..
De stora tunnorna man har fått av kommunen, som man ska källsortera i, är väldigt bra, jag är miljövänlig och hela den biten men nackdelen är att tunnorna inte precis är enkla att hantera. De är tjocka, otympliga och svänger aldrig dit jag vill att de ska svänga. Och denna morgon fick jag lite hjärnsläpp när jag var ute och skottade garageuppfarten. Jag satte upp tunnan igår kväll för att den skulle tömmas idag men i morse fick jag för mig att den var tömd och rullade ner den på sin plats. När jag sedan mitt på dagen får syn på sopbilen utanför grannens hus kom jag på att tunnan inte alls var tömd. Fort som attan drog jag på mig kläderna och de första bästa skorna som stod i hallen, vilket självklart är mina vinterstövlar med klack. Tänkte att det skulle gå och trippade snabbt ut till tunnan. Problemet var det att tunnan skulle upp för vår branta garageuppfart... och jag i klackskor... Det var snorhalt och jag kom ingenstans, självklart dör jag samtidigt av skratt. Lyckades jag händelsevis ta ett steg upp för backen gled jag ner direkt igen. Förtvivlad ser jag sopbilen köra förbi uppe på vägen. Som tur är slänger han som kör ett öga ner på mig och ser hur jag kämpar för livet med soptunnan. Han stannar bilen och går ner för vår uppfart, skrattar högt åt mig och tar tunnan själv. Jag skäms som en hund. Måste färga håret mörkbrunt snart, detta fungerar inte känner jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar