Runnin' wild

Ihh! Min pulsklocka är på väg! Beställde en igår och den skickades idag så förhoppningsvis har jag den senast på onsdag och då jävlar ska jag springa så långt benen bär mig! Är taggad som en igelkott på att komma igång ordentligt med löpningen, det ska bli så kul. Idag spelade vi badminton på idrottslektionen i skolan, jag har oanade talanger i just denna sport. Tyvärr är jag på tok för otränad i armarna. Slutade lektionen för en timme sen och jag har redan sån träningsvärk i armen att jag inte orkar lyfta ett glas. Känner på mig att jag kommer ha svårigheter med att lyfta armen de kommande dagarna..

Har verkligen supermycker adrenalin i kroppen som jag behöver få ut, längtar till spinningen senare. Tills dess kommer jag kuta runt i huset som en blådåre och försöka komma på bra argument till varför Sverige borde införa dödsstraff. Svenskläxa...
Knepigt det där. Hmm

Blame it on the boogie

Och vips så har jag min balklänning! Det gällde bara att bli lite arg :)
Hittade den på randiga rutan i Kristianstad igår, det var kärlek vid första ögonkastet! Den är i silver, en färg jag aldrig ens funderade på att ha. Men nu är klänningen min och jag älskar den av hela mitt hjärta!

Äntligen har jag satt upp ett mål för min träning, var banne mig på tiden. Tycker inte om att träna utan ha ett mål att uppnå. Därför har jag bestämt mig för att jag ska träna till att springa ett marathon, 42km! Känns som ett lagom mål, inte alls omöjligt med tanke på att jag har både viljan och förmågan att klara det.

Med de orden sagde ska jag snart ge mig ut på en kort löprunda med intervaller, spritter i hela kroppen!
Spring för livet!

F**kin' perfect

Just idag önskar jag att jag aldrig hade skrivit upp mig för att gå på balen. Har väntat snart en månad för att få en testa en speciell klänning och när jag väl testar den så var det verkligen inte alls vad jag hade hoppats. En fet besvikelse med andra ord. Fast när jag tänker efter så var det absolut inget fel på klänningen, den var helt underbar. Felet uppstod när jag såg min egen kropp i den, när den följde mina former som jag har ack så stora komplex för. Jag ville inte ändra min klänning, jag ville ändra min kroppsform, för på en person med mindre kurvor än mig hade den varit vrålsnygg. På mig blev den inte alls lika smickrande.
När jag tänker efter vet jag inte riktigt vad jag ska känna och tycka. Jag har ju den kroppsformen jag har, finns inte mycket att göra åt den. Borde jag då köpa klänningen och stolt bära upp den med den kroppen jag har, eller ska jag köpa en klänning som täcker det mesta och lämnar allting förutom överkroppen till fantasin?
Det är i såna här fall som jag vill ut och supa skallen av mig.
Lucky me! Studentfest ikväll! WOHO!

Förhasta dig inte kära läsare, jag ska faktiskt inte dricka någon alkohol ikväll (och där drar pappa en suck av lättnad). Det blir till att köra i stället. Har börjat ta min träning på allvar nu och känner att jag hellre dansar nykter än att sabba en veckas träning. Förnuftiga Anna.

Har alltså varit i Kristianstad idag med Calle och Emma, en underbar dag med två underbara personer! Kinamatsbuffé, latte och kladdkaka på HOB och lagom mycket shopping. Förutom klänningen som satte griller i huvudet på mig så har det varit en toppendag.
Och nu är det dags att göra sig i ordning för kvällen!

En jävel på kärlek

Jag börjar få lite vårkänslor nu, solen tittar fram var och varannan dag och har börjat värma. Mitt problem är att jag underskattar hur kallt det är ute och tror att det är minst 20 grader ute så fort jag ser solen. Detta leder till att jag varit nära att mista x antal kroppsdelar till kylan under vintern hittills. Tittade på mitt ena ben idag när jag var och handlade, har ett hål i mina tunna jeans och min hud såg ut som prickig korv! Vit och rödfläckig, charmigt som tusan ska ni veta.

Därför tar jag mig friheten att gömma så mycket av mig själv som jag bara kan i min nya OnePiece, som jag inhandlade i Göteborg. Grymt skön och jag kunde inte motstå den när jag hittade den i affären. Sweet.

Ikväll ska jag träffa Emma och Emmie, blir en ordentlig myskväll. Längtar :)
Nu ska jag lyssna på dubstep och skriva projektrapport. Wiee...

Because you loved me

Shakespeare sa en gång att ”en vän är någon som känner dig som du är, förstår var du har vart, accepterar vad du har blivit och ändå, varsamt, låter dig växa”. Visst är det väl så, våra vänner är dem som accepterar oss och våra val i livet och som man vet alltid kommer stanna vid vår sida.

För mig är den personen min syster. Hon heter Lisa och är tre år äldre, tre centimeter kortare och troligen tre gånger så lat som vad jag är. Trots att hon är äldre än mg så är hon tonåringen av oss som kan ligga flera timmar i soffan och bara kolla på film medan jag är den vuxna och ansvarsfulla, som inte kan minnas senast jag såg på tv. Vi har absolut ingenting gemensamt och hade vi träffats idag skulle vi nog aldrig lärt känna varandra men nu har vi det där speciella bandet mellan oss som gör att vi alltid kommer att hålla ihop. Oavsett vilka val jag gör i livet kommer hon att acceptera det och veta att det är rätt för mig och samma sak kommer jag att göra för henne.

En gång för några år sedan åkte jag och min mamma och min bror till Cypern utan Lisa, hon åkte på annat håll med sina kompisar. Vi har aldrig bråkat i min familj men under de två veckorna på Cypern, utan Lisa, bråkade vi varje dag. Hon är storasystern som alltid kunnat gå mellan oss, storasystern som alltid hållit ihop oss och storasystern som vi alltid sett upp till. Visserligen var det extremt skönt att slippa henne de två veckorna, eftersom hon är den mest irriterande personen jag känner, men det märktes att hon har en speciell plats i familjen och jag älskar henne otroligt mycket.

2 januari 2009 flyttade Lisa till England och stannade där ett år. Det var en jobbig tid men jag visste ändå att hon skulle komma tillbaka. Imorgon ska hon flytta till Göteborg och påbörja en ettårig utbildning, alltså lika lång tid som hon var i England. Detta är på något sätt jobbigare eftersom jag vet att om hon någon gång flyttar hem igen så kommer troligen jag inte bo kvar här. Vi har alltså kanske levt vår sista vecka tillsammans, i samma hus. Det är jobbigt nu men jag vet att det går över och hon kommer bara bo 3-4 timmar bort. Egentligen oavsett var vi båda flyttar i livet kommer vi alltid att finnas där för varandra, det vet jag. Lisa har funnits med mig hela mitt liv och att hon nu kommer bo nästan 30 mil härifrån spelar igen roll.

Själar tar aldrig farväl.

Born this way

Hade den mysigaste alla hjärtansdagen någonsin! Fick en stor vacker ros och en söt nalle med hjärtkalsonger av Calle, som hade döpt nallen till Pål. I gengäld fick han sin efterlängtade OnePiece, så resten av kvällen levde vi i våra onepieces (?). Vi fikade gott och myste så mycket vi kunde, kollade på film och senare på kvällen tog vi en promenad i snövädret. Jag berättade för honom vilka färger jag hade skrivit med på kortet eftersom han såg all text som rosa men han uppskattade tanken i alla fall :)

Varför tänker jag att det är torsdag? Jättekonstigt. Har ett tal att skriva till på fredag, ett hyllningstal till någon eller något. Tror jag kommer skriva färdigt det nu ikväll och jag tror jag kommer lägga upp det här sen eftersom det är till en speciell person i mitt liv.

Ikväll ska jag hem till Emma och äta våfflor tillsammans med Tobbe och Viktor, tjejerna mot killarna i TP. Det kommer bli en strid på liv eller död. Vi kommer krossa dem lika hårt som en jordnöt mellan mina tänder!!

Tänkte att jag skulle lägga upp lite roliga bilder från i måndags men jag hittar inte sladden, var katten har jag lagt den? Får gå på sladdjakt..

Lilla Lady

Somliga dagar lyckas man bättre än andra, notera att jag syftar på att man alltid lyckas mer eller mindre. Mitt glas är alltid halvfullt, i alla fall för det mesta.
Igår var jag lite överambitiös. Satt och skrev ett kort till Carl som han ska få idag, det är ju Alla hjärtans-dag! Sitter och färglägger det jag skrivit med röd färgpenna tills jag kommer på att han är färgblind och inte ser rött.. Kände mig lite misslyckad måste jag medge men det är ju ändå tanken som räknas.

Igår när jag var ute och sprang funderade jag lite på kärlek. Man påverkas väldigt mycket av personer i sin omgivning vare sig man vill det eller inte. Är det någon man bryr sig om är man villig att ändra sig en hel del, eftersom man bryr sig och vill att den andra ska må bra. Frågan är när det börjar gå för långt, var går gränsen för hur mycket man kan ändra sig innan man blir en annan person.
När jag blev tillsammans med Calle sa han att han ville sluta röka för min skull, vilket han också gjorde. Det är en uppoffring som verkligen fick mig att inse att kärleken är stark, han hade inte gjort det om det inte vore för mig. Att röka är en stor grej för mig, jag tycker verkligen det är avskyvärt och därför hade vårt förhållande nog inte fungerat om han hade fortsatt med det. När jag sa det till honom var det aldrig en fråga egentligen om han skulle fortsätta, han la av illa kvickt. Som jag ser det var det en tjänst för honom också eftersom det är farligt, jag ville ju att han skulle sluta för sin egen skull, inte enbart för mig. Denna sortens förändring är, enligt min åsikt, bra.
De senaste veckorna som gått har jag märkt fler förändringar hos honom, som han aldrig själv hade genomgått om det inte vore för mig. Jag har tjatat på hans fula tubsockor och att han borde sluta dricka läsk eftersom han kan få diabetes. Detta kan verka som relativt små saker men jag har börjat bli lite rädd att jag hindrar honom från att vara sig själv. Han tycker inte ens om "vanliga" strumpor, alltså såna tunna, men nu har han helt plötsligt köpt flera såna par. Han har också slutat dricka över en liter läsk om dagen, som han gjorde innan, eftersom han är rädd för att få diabetes.
Jag är inte stolt över att jag har fått honom att förändra sig men på något sätt tror jag själv att det är bra förändringar. Åtminstone läsken och hans rökande men när det kommer till strumporna känner jag att jag nog får sluta upp med att tjata på honom om såna småsaker. Herregud, det är hans strumpor, ska man inte längre få ha vilka strumpor man vill!

Min poäng i det hela är att kärleken kan få dig att göra konstiga saker och att man inte får dra för stor nytta av det. Jag älskar honom för den han är, oavsett vilka strumpor han har på sig.
Fy på mig.

Måste bara avsluta med att berätta att jag alldeles nyss såg ett rådjur bli jagat runt vår grannes hus av en liten katt. Såg lite komiskt ut.
Ha en bra alla hjärtans dag på er!

Lilla Lady

Run to the hills

Jag tycker det är väldigt roligt att skriva om när jag misslyckas med saker, eftersom jag tycker det är roligt att läsa om det. Man måste kunna bjuda på sig själv och kan jag få andra människor att skratta så skriver jag mer än gärna om det. På tal om att skratta, idag lyckades jag själv frambringa ett slags läte, det var inget skrik eller rop, det var helt enkelt ett läte, med lite animaliska drag dessutom. Riktigt spännande var det, ska spela in det någon dag. Kommer säkert göra det nästa gång det är dags för fest, brukar bli så... hehe..

För att komma till saken gjorde jag en lite dumdristig sak idag. Jag överskattade min förmåga. Grovt.
Jag gav mig ut på en löprunda som var runt milen lång varav ungefär halva bestod utav uppförsbackar. Halvvägs trodde jag att jag skulle börja gråta eller möjligtvis kräkas! Blodsockret var inte på topp om man säger så. När jag hade fyra kilometer kvar krampade hela mitt högra bens baksida, alltså BÅDE vad OCH lår. Jag var nära att ta upp mobilen och ringa hem för att be någon hämta mig men envis som jag är försökte jag mig på att springa sista biten också. Eller sprang och sprang, jag staplade, haltade, snubblade och såg allmänt komisk ut. När jag äntligen kunde skymta huset kom en tår i ögat av lycka.

Det var längesen jag var så pass utmattad att jag ville lägga mig ner och gråta. Det positiva var ju att det inte var mitt "flås" eller min mentala styrka som vek sig, utan benen. Det var en väldigt konstig känsla av att inte vara trött och trött på samma gång. Hur som helst en väldigt spännande upplevelse. Att klara av något som man tvivlar att man kan är härligt!

För att avsluta detta inlägg kan jag påpeka att jag redan har träningsvärk och troligen kommer få svårigheter med att gå imorgon. Har en hatkärlek till träningsvärk, man kan inte komma ifrån att det är en bra känsla. Så ser ni mig gå lite konstigt imorgon vet ni varför :)

Secrets

Längtar till ikväll, då kommer mina tjejer hit och livar upp mitt humör! Som vanligt kommer det bli mycket ätande, får väl ut och rulla en runda imorgon för att jämna upp det.

Igår var en liten speciell dag. Hade min sista jobbiga sak för veckan och det var så skön när det var över! Allting har ändå gått bra, balottningen, föreläsningen och provet, men det har lett till att jag fått lite problem med att sova. Får hoppas det försvinner nu när jag inte har så mycket kvar att oroa mig för.
Något som gjorde mig extra glad igår var när jag fick massa lappar med gulliga kommentarer från personer som jag inte vanligtvis brukar prata med. Vår svenskalärare bad oss skriva ner vilken man tyckte hade gjort en bra redovisning under lektionen, vi redovisade en sak vi hade haft i läxa. Jag blev jätteöverraskad och väldigt rörd över att få så många lappar, sannerligen en självförtroendeboost! Är fortfarande väldigt glad :)

Senare på kvällen var jag hemma hos Calle och firade hans lillasyster som fyllde åtta. Hon och jag myste länge tillsammans och kollade på alla teckningar hon hade gjort. Sötaste ungen jag mött!

Nu ska jag plugga fysik, kemi och psykologi. Roligare sysselsättningar har jag varit med om, det kan jag erkänna. Vad gör man inte för betygen...

Shakin' the ground

Bara två orosmoment kvar, känns bra! Fick tandläkartid idag, ska dit 15 februari för vanlig kontroll. Jag har EN sovmorgon i veckan, självklart lyckas de placera tandläkartiden precis då! De kunde väl lagt den på en kemilektion åtminstone? Bluuuäää

Ska hålla föreläsning imorgon. Seriöst, jag, föreläsning? Hur ska detta gå? Galet spännande, särskilt med tanke på att jag inte är förberedd. Men men, det kunde varit värre. Som ni kommer märka har jag ett nytt motto, det kunde varit värre! Använder det till bristningsgränsen, tycker om att vara positiv men ibland är det inte lätt.
Hur som helst, ska på jakt efter äventyr nu. Får lite panik över att det är för lite sinnesintryck omkring mig.
Måste bara gå på toa först...
Sen jävlar är det dags för äventyr!!!