måndag 6 december 2010

Never never gonna give you up

Och där lyckades jag få hela, nu menar jag verkligen hela vänsterhanden nedkletad med vit målarfärg... Jag visste det! Har gått och väntat på det, vi målar om både hallen och Lisas rum och jag har bara gått och väntat på den dagen jag skulle få färg på mig. Och ja.. nu lyckades jag. Bra jobbat där Anna. Färgfan vill inte gå bort heller...

Haft en underbar helg, hotellet var fint, fint väder (snö), fått flera julklappar fixade och slappnat av till max. Det bästa var nog ändå frukosten, jag avgudar människan som uppfann frukosten! Dreglar bara jag tänker på det. Dreglar inte lika mycket över alla pengar jag smällde. Å andra sidan, skit samma, jag mår bättre med de nya sakerna jag har än om jag hade haft kvar pengarna. Ibland får man skämma bort sig själv.

Nu faller det sig så att jag har hittat en ny favoritlåt. Låten i sig är inte ny, den kom på åttiotalet men den svänger. Japp precis, St Elmos fire - John Parr. Odödliga låtar är de bästa, hur många låtar som skrivs idag kommer faktiskt spelas om 20-30 år? Inte många. Denna låten spelas fortfarande på radion ibland, riktigt goding.

Om exakt två veckor har jag jullov. Eller egentligen inte men jag tänker ta jullov om exakt två veckor. Jag kommer ligga utpumpad och troligen vara ganska nöjd med mina prestationer och då ska jag sova så länge jag vill, ut och springa så långt benen orkar bära mig och sen ska jag äta mig en pepparkaka! En perfekt inledning på julen!

Feliz Navidad!
Eller något...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar