Somliga dagar lyckas man bättre än andra, notera att jag syftar på att man alltid lyckas mer eller mindre. Mitt glas är alltid halvfullt, i alla fall för det mesta.
Igår var jag lite överambitiös. Satt och skrev ett kort till Carl som han ska få idag, det är ju Alla hjärtans-dag! Sitter och färglägger det jag skrivit med röd färgpenna tills jag kommer på att han är färgblind och inte ser rött.. Kände mig lite misslyckad måste jag medge men det är ju ändå tanken som räknas.
Igår när jag var ute och sprang funderade jag lite på kärlek. Man påverkas väldigt mycket av personer i sin omgivning vare sig man vill det eller inte. Är det någon man bryr sig om är man villig att ändra sig en hel del, eftersom man bryr sig och vill att den andra ska må bra. Frågan är när det börjar gå för långt, var går gränsen för hur mycket man kan ändra sig innan man blir en annan person.
När jag blev tillsammans med Calle sa han att han ville sluta röka för min skull, vilket han också gjorde. Det är en uppoffring som verkligen fick mig att inse att kärleken är stark, han hade inte gjort det om det inte vore för mig. Att röka är en stor grej för mig, jag tycker verkligen det är avskyvärt och därför hade vårt förhållande nog inte fungerat om han hade fortsatt med det. När jag sa det till honom var det aldrig en fråga egentligen om han skulle fortsätta, han la av illa kvickt. Som jag ser det var det en tjänst för honom också eftersom det är farligt, jag ville ju att han skulle sluta för sin egen skull, inte enbart för mig. Denna sortens förändring är, enligt min åsikt, bra.
De senaste veckorna som gått har jag märkt fler förändringar hos honom, som han aldrig själv hade genomgått om det inte vore för mig. Jag har tjatat på hans fula tubsockor och att han borde sluta dricka läsk eftersom han kan få diabetes. Detta kan verka som relativt små saker men jag har börjat bli lite rädd att jag hindrar honom från att vara sig själv. Han tycker inte ens om "vanliga" strumpor, alltså såna tunna, men nu har han helt plötsligt köpt flera såna par. Han har också slutat dricka över en liter läsk om dagen, som han gjorde innan, eftersom han är rädd för att få diabetes.
Jag är inte stolt över att jag har fått honom att förändra sig men på något sätt tror jag själv att det är bra förändringar. Åtminstone läsken och hans rökande men när det kommer till strumporna känner jag att jag nog får sluta upp med att tjata på honom om såna småsaker. Herregud, det är hans strumpor, ska man inte längre få ha vilka strumpor man vill!
Min poäng i det hela är att kärleken kan få dig att göra konstiga saker och att man inte får dra för stor nytta av det. Jag älskar honom för den han är, oavsett vilka strumpor han har på sig.
Fy på mig.
Måste bara avsluta med att berätta att jag alldeles nyss såg ett rådjur bli jagat runt vår grannes hus av en liten katt. Såg lite komiskt ut.
Ha en bra alla hjärtans dag på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar