Mitt lugn i stormen

Min kära roomie är för underbar, hon kan verkligen liva upp stämningen och gör mig alltid på bra humör. Ibland gör hon det dock omedvetet, som idag när vi delade en kokosnöt och hon förtjust utropar "Det smakar verkligen kokos!"
Eller när hon, efter nästan tre timmar ute solskenet, säger "Det känns i ansiktet som att man varit ute i solen"
Hon vet precis hur man sätter ord på saker.

Det har också blivit så att vi börjar tänka med samma hjärna. Vi fyller i varandras meningar och säger saker samtidigt, eller säger hon precis det jag tänkte säga henne. Vi är till stor del varandras motsatser men på något vis är det precis vad som krävs för att vi ska komplettera varandra och för att vår vardag ska gå ihop precis så bra som den gör.
Det var en person som sa åt mig en gång att två personer passar varandra som bäst när de är väldigt olika, för då kommer de inte tävla om saker, utan man kommer att komplettera varandra. Så som negativt attraherar positivt. Jag trodde inte riktigt på det då. Nu vet jag att det stämmer perfekt in på mig. Jag fungerar bäst tillsammans med personer som jag inte delar mina "starka sidor" med. Mari är en sån person och jag älskar henne som en syster.