En alldeles speciell känsla kommer upp inom mig. Jag har känt den förut men bara någon enstaka gång. Därför känns det i början aningen konstigt men efter en stund förstår jag vad det är som känns konstigt. Det är kramp. I rumpan.
Sådär skönt..
Jag tränade alltså intervaller innan och det gick ju som det gick. Jag älskar den sista biten av en intervall när hjärnan skriker "SPRING FÖR FANKEN!" medan benen inte alls lyder. När man bara har fem meter kvar mår man så illa att en uppkastning är nära och benen viker sig. Då vet man att man har tagit i.
Jag har kommit på en sak som jag värdesätter väldigt mycket hos människor i min omgivning. Det är inte att de har samma åsikter som mig eller att de agerar som jag hade gjort i en viss situation. Utan det är att de accepterar mina åsikter och vad jag tycker är viktigt. Man kan aldrig kräva av en människa att de ska kunna lösa ens problem eller kunna sätta sig in i svåra situationer. Det enda man kan be om är en persons respekt i frågan. Det är väldigt viktigt att respektera varandra i alla sorters förhållande, något som många inte insett. Få människor har den förmågan att verkligen acceptera andra människor precis som de är, de flesta tycker att man rent ut sagt är korkad så fort man inte delar samma åsikter.
Men det är ju bara min åsikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar