Första advent. Smakar jag på ordet känner jag lussekatter och pepparkakor!
För mig är första advent en sån dag som man alltid längtar till men som aldrig blir riktigt bra ändå.
Man tänker sig att hela familjen går på julskyltning tillsammans och sen när man kommer hem samlas alla för en liten stund och tänder första ljuset, myser lite med glögg och en lussekatt, tittar ut genom fönstret på den snötäckta marken och börjar fundera på vad man vill ha i julklapp.
Sanningen är att det blir inte så.
Det är aldrig någon hemma, jag är den enda i familjen som faktiskt frivilligt ger mig ut i snöstormen för att kolla på lite julsaker och första ljuset förblir otänt. Jag sitter i slutet av dagen själv, tröstäter en torr pepparkaka och försöker i panik komma på vad jag själv ska ge i julklapp till familjen.
Ändå längtar jag alltid lika mycket till just denna dagen. Den har en speciell plats i mitt hjärta och jag hoppas att den alltid kommer ha det. För det spelar ingen roll hur mycket folk säger att de inte tänker gå på julskyltningen och att de hatar snön och kylan, inget kan förstöra denna dagen för mig. Julen är min absoluta favorithögtid, särskilt när jag kan se att det ligger ett riktigt tjockt lager kramsnö på fönsterbrädan utanför mitt fönster. Inget slår känslan av att tända adventsljusstaken alla mörka mornar i december. Jag älskar snö, kylan kan jag stå ut med. Tänker nog ta en liten promenad sen för att drömma mig bort någonstans i skogen, finns det något vackrare än att se granarnas grenar böja sig av tyngden från snön som ligger på? Inte i mina ögon!
Måste bara inflika med att jag sitter och äter Skånemejeriers Pepparkaksfil. Den är helt okej god. Men den smakar inte pepparkaka. Var det målet, har de misslyckats fatalt.
God jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar