Imorgon smäller det! Då bär det av till Växjö för fest, kommer bli awesome, längtar som en... något som längtar väldigt mycket...
Hur som helst har jag lite härtesorg som jag vill dela med mig av. Det gäller mitt hus, vi ska flytta och vi ska vara ute innan jul. För en opartisk kan detta verka underligt, hur kan man känna hjärtesorg för ett hus? Och hur man kan göra det för just detta huset är ett ännu större mysterium. Men för den som någon gång varit på fest här i Svensson-huset vet precis vad jag menar. Det är nämligen, för att citera min gode vän Anna Höög, partylyan no 1.
Det har varit en fristad som aldrig krävt någonting tillbaka. Alltid välkomnat dig med öppen dörr, ända sen den dagen vi flyttade hit.
Anledningen till varför jag skriver detta nu är att jag såg flyttkartongerna stå i vardagsrummet och bokhyllorna som stod intill var tomma. Det är inte utan att man blir lite nostalgisk och en tår kan anas i mitt öga. Hemskt vad jag har blivit känslosam på sista tiden!
Hu, all denna sorg gör mig deprimerad, behöver piggas upp! Senare ikväll tänkte jag ge mig ut och springa, perfekt väder för en lång runda även om det inte är speciellt frestande att gå ut. Vill helst av allt sitta inne under ett tjockt duntäcke men gör jag det får jag inte något gjort resten av kvällen. Den längsta distansen jag sprungit var trots allt i regn. Ska bara hitta motivationen! Tror jag såg den krypa in under sängen innan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar