Här siter jag och äter lunch och känner till min besvikelse att jag vid tillagningen pepprat sönder den stackars kycklingen. Vad gjorde han för att förtjäna detta? Om den inte redan vore död när jag började tillaga den så hade den säkerligen dött av all svartpeppar jag öste på den. Nåväl, med senap och 3 liter vatten gick den ner. Tur att man inte utbildar sig till kock, då hade jag nog mått sämre över det faktum att jag uppenbarligen inte vet hur stor en nypa är.
Jag märker att jag sakta men säkert börjar få tillbaka min inspiration till att skriva. Det var längesedan jag kände sådan vilja att uttrycka mig i skrift som jag gör nu. Underbart! Gamla, åsiktsfulla, spjuverleende Anna är tillbaka! Bara tanken på min nya dator gör att det kliar i fingrarna efter att få sätta mig ner och spy lite galla över något världsligt. Detta betyder fler inlägg!
Kvällen tillbringas hos Emelie med en flaska vin och därefter vidare till Villan, vårt kårhus. Det kommer inte bli för sent för... Imorgon är det flytt som gäller!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar