Magnus Uggla, så underskattad artist!
Till skillnad från exempelvis Lars Winnerbäck, vars texter är ganska abstrakta, sjunger Uggla om mer konkreta saker, som fula gubbar, hotta brudar och Asfaltbarn. Det han säger är sant och han använder sällan metaforer. Han spelar inte på människors fantasi utan sjunger om vardagliga händelser, som människor ofta varit med om och på så sätt kan relatera till.
Winnerbäck däremot snackar om abstrakta händelser som alla, med liten ansträngning, på något sätt kan relatera till. I verkligheten har man ingen aning vad han egentligen sjunger om, man tar fram en egen bild i huvudet om hur det ser ut. Här sätter endast fantasin gränser.
Mitt humör bestämmer vem jag vill lyssna på. När man har en svindlande känsla i kroppen, som sorg eller kärlek, är det Winnerbäck som hörs ur mina högtalare. När man faller hårt på verkligheten, i sin trista vardag, är det Uggla som kan sätta ord på mina känslor.
Man skulle kunna säga att denna dagen ägnas åt att lyssna på fågelsång.
Allting som jag vill, kan jag göra,
när flytet är i luften,
då är lyckan varje dag,
om man är positiv som fan då går allting bra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar