För första gången på väldigt länge ska jag skriva ett inlägg som faktiskt har med rubriken att göra, inspiration! Jag tycker om människor som inspirerar mig på olika sätt och lyckligtvis har jag många såna människor i min omgivning.
Jag har en person som inspirerar mig till att träna, oavsett om vädret knappast tillåter det. Som påminner mig om varför jag själv tränar och visar att viljan övervinner det mesta.
En annan person som, trots många motgångar i sitt liv aldrig har slutat kämpa, har aldrig slutat älska och lärt mig att förstå andra människor. Denna person inspirerar mig till att hitta tillbaka till mitt rätta jag, när jag inte längre själv vet vem jag är.
Två personer som inspirerar mig till att våga ge mig ut i världen för att göra mina egna misstag men också för att vinna mer än jag trodde var möjligt.
En person som håller humöret uppe och ler mot världen när allt går åt helvete och som kämpar vidare och inte låter någonting stå i vägen för drömmarna.
Det finns en person som berättar för mig att jag kan göra precis allting det jag vill. Inspirerar mig till att följa mina drömmar. Bevisar att gränser är något som man själv sätter, inte något som alltid finns där och som är omöjliga att se över. Inspirerar mig till att skriva.
Jag ska berätta om en gammal person som alltid har inspirerat mig. Jag vet inte hans namn, jag vet faktiskt ingenting om honom förutom att han bara har en arm. Så länge jag kan minnas har han hälsat på mig då vi har mötts, inte en enda gång har han vänt bort blicken. Jag vet inte hur han förlorade sin arm men oavsett om det var medfött eller om det skedde av en olycka, inspirerar han mig. Jag ser honom alltid då han går förbi med sin hund, ibland cyklar han förbi, om somrarna klipper han gräset, vattnar blommorna och gör allt vanligt trädgårdsarbete. När man än ser honom är han aktiv och låter aldrig hans handikapp vara ett hinder. Han kämpar och sliter med sin gräsklippare vecka ut och vecka in under månaderna då solen lyser som starkast. Det finns ingenting som hindrar honom från att göra allt det där som han vill göra eftersom att han inte ser någon gräns. Han gör sakerna, även om de är svårare än för oss andra och lär sig hur han ska göra för att orka med. En person med en sådan enorm vilja att kämpa vidare inspirerar mig utan att någonsin ha sagt ett ord till mig förutom "hej". För mig är det beundransvärt .
Jag vet inte om jag själv inspirerar människor på något vis men jag hoppas att jag gör det. Kanske till att börja skriva, kanske till att träna, vad vet jag. Människorna i min omgivning som inspirerar mig vet säkert inte om det, då jag aldrig har sagt det till dem. Jag hoppas många känner sig träffade av det jag har skrivit, för jag är usel på att berätta för människor hur mycket jag tycker om dem. Ni är underbara!
Som ett passande slut på mitt långa inlägg skriver jag: död åt dem som kör skottbilen och som skottar snövallar runt huset!
God fortsättning på det nya året :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar